Storas årskontroll

Pef-kurvan ser lika konstig ut som alltid, men hon har höga och fina värden så sköterskan tar aldrig kurvan vidare till läkaren.

Vi diskuterade magproblemen och de röda, kliiga ögonen och den rinnande näsan och fick i uppdrag att föra symtomredovisning i en månad fram för att försöka hitta samband. Vi vill ju kunna återinföra saker i kosten för att se om de verkligen fortfarande ger besvär, men det är så svårt när hon så ofta har problem med magen.

När vi åkte hem bestämde vi oss för att testa äpple, som i mos. Stora åt en portion mannagrynsgröt med hemgjort äppelmos och en timma senare mådde hon inte alls bra och en och en halv timma senare låg hon och grät i sängen för att allt var så jobbigt. Det var en reaktion. En tydlig sådan och med den så är jag tämligen säker på att det vi sett förut ÄR överkänslighet och allergi och inte stress som läkaren fiskade efter igår. Stora har en utsatt sits med tanke på Lilla och det vet läkaren också om, men jag tror inte att det är här man ska leta.

Återbesök om en månad och då ska hon också göra nya pricktester för att se om vi kan hitta en förklaring till ögon- och näsbesvären och oförklarlig hosta när hon är bland människor.

Det känns som att det aldrig någonsin tar slut. Det är en ständig kamp. Aldrig lugnt. Aldrig stilla.

Lilla

Ont i halsen, lite snuvig, dödstrött och med huvudvärk.

Orkar inte. Stänger in sig.

Virus? AS?

Det har nog hänt något

Och det är positivt.

*glad*

Tjyvlyssnar

Stora har kommit hem en snabbis tillsammans med sina två tjejkompisar innan de ska vidare till spinningen. Nu sitter det tre snart-fjortonåringar i köket och pratar om skolan, om gamla klasskamrater och jag sitter här och ler.

"Åh, hon ba..."
"Åh, han ba satte sig där, va"
"Åh, jag ba fick ont asså!"

Förstår ni hur ROLIGT det låter?

=)

Hon slipper

Jag ringde pedagogiska samordnaren och frågade om fredagens läkarbesök. Hon haffade läkaren direkt och nejdå, Lilla måste inte alls vara med på läkarbesöket. Det räcker att jag är med.

En sten föll från mina axlar. Nu slipper jag bråk om det resten av veckan. Nu är det bara sprutor som gäller för henne på fredag och det är okej med henne.

Lilla vägrar

Hon tänker inte alls följa med till läkaren på fredag. Hon tycker nu att han är dummast i hela världen och hon vägrar följa med. Hon vet redan idag, säger hon, att jag kommer att bli arg på henne på fredag för att hon kommer bråka och inte gå ut till bilen och inte åka med till mottagningen för att få sina sprutor och för att träffa läkaren.

Det hjälper inte att jag förklarar att hon bara kommer att träffa honom en liten, liten stund och att resten av tiden ska JAG prata med honom. Hon vill inte ändå.

Och gissa varför? Jo, när vi hade varit hos specialistläkaren fick hon gå ut efter 20 minuter och då hade läkaren pratat med henne och det fick han INTE. Därför tänker hon nu inte gå tillbaka dit. Detta är en läkare hon träffat i ungefär sex år med tämligen korta intervall. Han är mycket välbekant för henne och vi tycker väldigt mycket om honom både hon och jag och han har varit fantastisk hela den långa resan vi gjort.

Jag undrar om det kan ha varit så att Lilla fick frågor hon upplevde att hon inte kunde svara på och att det därför är så svårt och motigt nu? Och vad ska jag göra...? Jag kan tvinga och kräva att hon går med, men vet att det kostar miljoner från energikontot hos både mig och Lilla. Eller så ringer jag mottagningen och frågar om det verkligen är nödvändigt att hon är med just den här gången? Ber att få lov att slippa, tar inte konflikten och låter henne komma undan med att hon tar sina sprutor utan knot.

Vad är rätt på lång sikt och vad är rätt på kort sikt? Jag önskar jag hade facit.

Idol

Jag ringde den pedagogiska samordnaren och vilket bemötande! Är kuratorn längst ut på det absolut sämsta man kan vara så var den här längst ut åt andra hållet. Idag är hon min idol!

Hon bekräftade. Hon lyssnade och hon tog tag i saker. Redan på måndag träffas vi för första mötet och sen ska hon vara vår koordinator i allt som har med bokstäver att göra, på samma sätt som vår sköterska är det för allergin.

Och hon hade exakt samma tankar som jag angående skolan. Vi låter Lilla börja skolan som tänkt till hösten, men vi ser till att informera om hennes svårigheter och vad hon behöver för att må så bra som möjligt i skolan. OM, och bara OM det blir problem så tar vi dem då och går vidare därifrån.

Vi ska prata habilitering, LSS och annat. Hon säger att hon kan vara mitt bollplank och föräldrastöd och att jag får ringa när jag vill.

Hon var redan väl insatt i hur vår familj ser ut, att Lilla har ett hjälpjag i bästisen och tom vad bästisen heter!

Äntligen på väg mot HJÄLP!