Varje gång jag frågar Lilla vad hon vill testa för mat nästa gång, svarar hon "mjölk". Jag försöker hitta på andra alternativ, men Lilla står fast. Det är mjölk och inget annat. Jag har hävdat att jag tycker att det är dumt att testa något som vi är säkra på inte fungerar. Men, Lilla tror att det kan ha lugnat sig och till och med försvunnit.
Igår köpte vi glass till barnen på en mack i Halland. De hade den sortens glass barnen kommer att få köpa på allergilägret i sommar, så vi passade på att läsa innehållsdeklarationer. Vi hittade två sorters isglass.
Trodde vi.
När Lilla öppnat sin glass och smakat, frågade hon mig en gång extra om det verkligen var rätt, eftersom glassen kändes så konstig. Vi hade läst innehållsdeklarationen, både hon och jag, och konstaterat att det var okej för henne att äta. Jag sa ja, efter att ha känt på glassen. Den var hård, lite plastig. Men, jag var så säker på att vi läst rätt. Jag läser alltid alla innehållsdeklarationer mer än en gång och hade inte reagerat för något i listan.
När vi hade åkt till vårt första delmål totalkraschade Lillas mage. Sen blev hon arg och sur och tvär. Och då kunde hon iallafall säga att hon var arg på mig utan att hon visste varför. Hon blev jättetrött och hängig. På kvällen fortsatte magen att bråka.
När vi kom hem letade jag upp glassen på nätet. Läste innehållsdeklarationen en gång till. DÅ ser jag att den innehåller vit choklad. Jag har alltså låtit Lilla äta mjölk.
Det som är bra med ofrivilliga tester är att ingen av oss på förhand vet om att vi testar. Ingen av oss påverkar testet omedvetet. Vi står bara inför fullbordat faktum, kan läsa symtomen och konstatera att mjölk inte fungerar.
Nu blir det en veckas karens innan hon kan testa något nytt.
Frågan är bara vad?
