Rektorn

Den nya rektorn på skolan verkar vara ett riktigt kap. Måtte hon få stanna kvar. Kan man ordna någon form av insamlingslista eller högljudda demonstrationer så att hon inte försvinner vid jul som jag hörde ryktas om i våras?

Lilla Dottern har spelat piano i några år. Hon tycker att det är väldigt roligt, för det mesta, övar gärna och ofta och spelar inte bara veckans läxa utan det mesta som finns i pianoboken.
I våras kunde hon inte fortsätta eftersom hon inte kunde vara i skolan och nu inför hösten fanns vissa farhågor om att det inte skulle gå att lösa. Men! Jag pratade med pianoläraren och rektorn och nu har rektorn sett till att flytta ett piano till Lilla Dotterns klassrum och hon kan få fortsätta spela. Gissa om den Lilla Dottern var glad?

Och gissa om jag är glad över inställningen hos nya rektorn. Hon har helt rätt inställning och dessutom är hon handlingskraftig. Som sagt, måtte hon få stanna kvar!

Provsvar

Stora Dotterns rast-test på sesam och kyckling var negativa.

Jag är inte förvånad.

Hysterisk

Idag har Lilla Dottern varit helt hysterisk på känt lördagsmanér. Jag hoppas bara att det beror på att vi städar på lördagar och inte på att hon egentligen är sämre. Hon är arg på allt och alla, skriker, slår, smäller i dörrar och bråkar.

Efter några timmar klingar det av och då blir hon ledsen och full av skuld.

Jag vet inte hur jag ska hantera henne för att det ska bli bra?

Lägerskola

Stora Dottern ska iväg på lägerskola med klassen nästa vecka. Jag har ringt restaurangen de ska äta på, men har inte fått tag i rätt person. Idag ringde Stora Dotterns fröken och undrade hur vi skulle göra med maten. Jag fick en ny kontakt att ringa på restaurangen och fick faktiskt tag på denna i eftermiddag. Men, bara för att veta att hon egentligen var ledig och att jag kunde återkomma på måndag.

När jag berättade mitt ärende så hade hon hört talas om Stora Dottern, men ville att jag skulle återkomma så att hon kunde skriva upp vilka allergier Stora Dottern har. När jag bad att få fullständiga innehållsdeklarationer på allt det tänkt servera barnen ville hon att jag skulle återkomma på måndag eftermiddag, då hon var i restaurangen och kunde läsa på förpackningarna.

Jag övar mig nu i att inte känna att jag är besvärlig och krånglig. För det är så jag tycker att jag uppfattas. Överbeskyddande, besvärlig och krånglig.

Och förresten verkar Stora Dottern må mycket bättre idag när hon har fått vara helt utan frukt. Kan det vara korsreaktioner till trädpollenallergin som gör att hon blir så sjuk av äpple, päron, nektarin, vindruvor etc? Eller är det en ren tillfällighet att hon mår bra just idag?

Tänk om man kunde få facit.

Trött

Lilla Dottern är trött. Jag hoppas att det bara beror på att hon var på Liseberg i onsdags. Hon uppför sig annars som om hon håller på att få tillbaka de där jobbiga symtomen. Hon orkar ingenting, vill ingenting och bara gråter. Och det värsta av allt är att hon säger att hon inte orkar gå till skolan mer. Efter en knapp vecka.

Eller beror allt kanske på att hon har en bråkpojke i klassen som kastar saker på henne, skriker henne i öronen och slår henne? Jag har pratat med fröken idag. Ställt krav. Det är verkligen INTE ok med mig att mitt barn blir slaget i skolan. Då har man passerat alla gränser. Sen må det vara hänt att det är ett barn med speciella behov, men då får skolan se till att ordna så att inga av de andra barnen blir lidande, om han ska gå i klassen.

Det är inte bara Lilla Dottern som blir trött.

Reaktion del 2

Stora Dottern mådde likadant igår eftermiddag som hon gjorde i onsdags. Hon mår konstigt i magen, blir helt utslagen och ligger bara i soffan och vilar. Orkar ingenting. Och nu hostar hon något förskräckligt. Hostar, hostar och hostar. Pef-värdena har sjunkit och hon tar mer medicin.

Vad ÄR det för något som stör henne? Har hon en infektion på gång? Äter hon fel mat? Är det skolmiljön som gör henne sjuk?

Jag vill ha facit, tack!

Förresten

Vilken tur att Lilla Dottern mår bra iallafall!

*gaaaah*

Nu börjar det. Reaktioner. Detektivarbete.

Stora Dottern mår dåligt. Magen mår dåligt. Den är svullen och bråkig. Hela Stora Dottern mår dåligt och vill helst ligga i soffan och vila. Orkar ingenting och vill ingenting.

Det är såhär hon blir när hon ätit något hon inte tål. Men vad det är har jag inte en aning om. Maten hemma känns säker. Det är ren mat. Inget konstigt. I skolan har hon fått potatismos (vatten och potatis) och kassler.

Så, just nu är kasslern misstänkt. Imorgon hoppas jag få fullständig innehållsdeklaration så att jag kan se om det är något där som verkar suspekt. Om det nu inte är päron?

Eller. Kan man få de här symtomen av miljöallergi? Är det klassrummet som är boven? Vi vet att det varit mögel i lokalen förut, men att den är sanerad. Om det skulle vara så lär hon inte bli frisk igen eftersom hon utsätts varje skoldag.

Detektivarbetet fortsätter.

Första skoldagen

En stund efter att Lilla Dottern lagt sig igårkväll kom hon upp och berättade att hon hade ont i magen. Allergiont. Magen var alldeles svullen och tjock. Idag hostar och rosslar hon.

Måtte det inte vara skolan.

Annars var hon jättepigg hela eftermiddagen igår. Glad, nöjd och hela Lilla Dottern strålade. Det enda felet med skolan var att hon inte hade fått många läxor, så nu längtar hon efter nästa vecka då de ska få tre eller fyra läxor. Tänk om hon får ha kvar den glädjen över skolan resten av skoltiden!

Vi har bestämt att Lilla Dottern enbart får vara i sitt eget klassrum. Hon kommer inte få vara med i gymnastiksalen, inte heller i slöjdsalar eller matsalen. Jag lämnar fortfarande mat till Lilla Dottern och hon tillsammans med tre /lyckligt/ lottade klasskamrater och en fröken får äta i klassrummet. Jag var lite fundersam över hur det skulle uppfattas av Lilla Dottern och de andra barnen. Men, Lilla Dottern var bara nöjd över att få lugn och ro och kanske framförallt tid att äta i lugn och ro. Kanske kan det bli något positivt att få vara klassrumsätare?
Är läget helt stabilt efter 1-2 månader kommer vi att utöka så att Lilla Dottern får följa med resten av klassen och äta. Fungerar även det, kommer vi försöka låta skolan laga Lilla Dotterns mat.

Men, jag törs inte ta ut något i förskott. Jag vill se att hon orkar den här första tiden. Ingenting är viktigare än Lilla Dotterns hälsa.

Nyklippt

Igår var Lilla Dottern hos frissan för att klippa sig inför skolstarten. Vi har en jättegullig frisör som på alla sätt och vis försöker hjälpa oss så att Lilla Dottern ska kunna bli klippt. Vi får komma innan hon egentligen öppnar den dagen hon jobbar ensam i salongen och så vädrar hon ur lokalen innan vi kommer dit. Allt för att minska dofter och annat Lilla Dottern kan reagera på.

Igår var tredje försöket. Första försöket gick bra, andra gick sämre och så var det dags igår igen. Och det gick bra. Lilla Dottern blev klippt, det märktes ingenting i humöret och hon var glad och pigg. Men, när vi skulle peffa på kvällen innan hon skulle lägga sig blåste hon sämre än hon gjort på hela sommaren! Jag antar att det var frisörbesöket som trots allt visade sig i luftvägarna.

Men, som tur är syns ingenting av det idag. Hon peffar som vanligt, nyklippt och med nya kläder och var mer än förväntansfull inför skolstarten! Måtte det hålla.

Mat

Imorgon börjar skolan och då måste Lilla Dottern ha med sig skollunch igen. Det kräver planering och tid för att både handla och laga mat och sen åka till skolan och lämna den. Lilla Dottern har varit med och gjort matsedel för veckan:

Måndag: Pyttipanna (potatis, lök och rester av lamm- och nötkött), morot.
Tisdag: Köttfärssås och spaghetti, tomat.
Onsdag: Potatis- och löksoppa. Bröd.
Torsdag: Sprödpanerad torsk med kokt potatis, citron. Tomatsallad?
Fredag: Cousoussallad (paprika, lök, sallad och kyckling). Bröd.

Måndagens och tisdagens lunch är färdiglagad och står i snyggt förpackad i kylskåpet för att lämnas över till bamba imorgon.

Och jag är redan less.

Läkarbesök

Idag var det möte med läkaren om Stora Dottern. Vi hade en lång och bra diskussion kring hur hon mår och vad vi bör göra framöver. Jag känner ett stort förtroende för läkaren och han lyssnar alltid på vad jag har att säga och det känns som att vi förstår varann när vi pratar. Nu har vi genom åren haft mycket tät kontakt, vi har kämpat tillsammans med Lilla Dottern så det är kanske inte så konstigt att vi vet var vi har varann.

Jag har också fått ett nytt intyg till skolan på vad Stora Dottern inte får äta. Jag undrar nu hur det ska tas emot av bambapersonalen, för det blir krångligt med maten.

Vi åt precis innan vi skulle åka till barnmottagningen. Och Stora Dottern har varit ok i magen i tre dagar nu. Men, mitt i maten började hon må illa, hon hostade till och kräktes litegrann. Och sen blev hon ledsen, kritvit i ansiktet, fick ont i magen och blev jättetrött.
Efter en lång diskussion med läkaren kring vad det kunde varit, kom vi fram till att E211, tillsammans med sesamfrön är misstänkta i dagsläget. Nu några timmar senare har hon ätit sylt utan att få någon reaktion, så jag har mer eller mindre redan avskrivit bensoesyra, E211. Nu återstår att få henne i skick att testa sesamfrön. Det kommer ta några dagar med helt rätt kost för att hon ska få magen att må helt ok igen. Men, med tanke på att hon åt knappt ett halvt hamburgerbröd lär det inte behövas många sesamfrön för att få reaktion, om det var det hon mådde dåligt av idag.

Hon fick dessutom ta ett RAST på kyckling och sesam. De tester vi tagit sen förut på ägg och mjölk visar ingenting, men eftersom reaktionen idag kom snabbt så finns det en större chans att kroppen bildat IgE och som då syns i test. Kyckling har hon alltid haft snabba reaktioner på. Det tar max en timma innan hon kräks om hon får i sig det. Vi får väl se vad testet utvisar!

Skolmöte

Igår var det dags för mötet inför att Lilla Dottern ska börja höstterminen. Nya rektorn och nya klassfröken skulle vara med, tillsammans med ytterligare några andra ur personalen.

Och jag måste säga att jag är mycket glatt och positivt överraskad! Den nya rektorn pratade om Lilla Dotterns RÄTT TILL undervisning, att hon ska ha möjlighet att nå sina mål, att hon i framtiden ska ha betyg. Det fanns en helt annan inställning än hos förra rektorn, även om jag för det mesta tyckte att även hon var ok. Det kändes inte längre som att man såg Lilla Dottern som ett problem, utan som ett barn med vissa begränsade möjligheter och där man behöver tänka lite extra för att få hennes skolgång att fungera.

Vilken lättnad! Vilken skillnad att prata med någon som såg möjligheter och inte problem.

Nu hoppas och håller jag alla tummar jag har för att Lilla Dottern ska klara av miljön så att hon orkar med skolan.

Äventyr

Igår var vi på stan för att fixa en del saker inför skolstarten på måndag. När vi var på väg uppför en rulltrappa tog jag ett par steg uppåt och Lilla Dottern gjorde samma sak. Skillnaden var att hon snubblade. Lilla Dottern ser dåligt och hon har lite svårt med avståndsbedömningen och det blev nog för svårt för henne i rulltrappan. Jag hörde att hon föll och sen sa hon med skräck i rösten: Mamma, man ser benet! Jag vände mig om och tittade och såg bara att hon hade skrapat upp litegrann på benet och så fortsatte vi upp för trappan. När vi kom upp tittade jag på hennes ben och insåg att hon med all sannolikhet hade rätt. Man såg in till benet! Det hade börjat blöda, men ändå inte så farligt som man kunde tro med tanke på att hon har sin blödningsdefekt. Jag fick henne att sitta på en soffa och sen sprang jag för att leta rätt på personal i butiken som kunde hjälpa mig med förband. Stora Dottern hämtade maken som stod utanför affären och pratade i telefon. Vi fick hjälp med första förband och jag var förbluffad över att det blödde så lite som det gjorde.

Sen följde en stunds funderande på hur vi skulle göra. Kunde vi bara åka hem med henne, eller borde någon titta på hennes ben? Fanns det någon jouröppen vårdcentral eller var vi tvungna att åka till akuten? Jag hade ingen lust att sitta på en akutmottagning i onödan och jag hade heller ingen lust att ta tid från mer viktiga patienter som kanske behövde läkartiden bättre än oss. Men, till slut bestämde jag mig för att vi fick åka till närmaste akutmottagning. På första akutmottagningen fick vi vänta ett par timmar innan en läkare tittade på såret och tyckte att det var för brett för att sy och remitterade oss vidare till barnakuten.
På barnakuten blev det mer väntan innan barnkirurgen bedömde att det visst gick att sy ihop såret. Lilla Dottern fick rejält med bedövning runt såret och blev sen sydd med åtta stygn och blev försedd med snyggt bandage om benet.

Och jag som funderade över om vi ens skulle åka till läkare...

Vårdbidrag

I fredags kom förslaget på vårdbidrag efter nyansökan. Ett halvt vårdbidrag utan merkostnader blev nya handläggarens bud. Och jag känner mig rätt nöjd. Jag tror att jag måste överklaga, mest som formalia, eftersom jag redan har överklagat förra beslutet och där detta nya förslag inte har beaktat det som är överklagat till Länsrätten. Om det är så att jag får rätt i Länsrätten, antar jag att jag måste ha överklagat även det nya förslaget om jag ska kunna få igenom det efter Länsrättsdomen.

Överklagan till Länsrätten kan visst ta ytterligare ett halvt år, upp till ett år innan det är klart. Jag har börjat fundera över hur jag ska hantera själva förhandlingen, eftersom jag har bett om att få vara med. Jag tror att jag ska göra en repris på det jag gjorde när jag var på senaste intervjun hos fk. Jag tog med alla mediciner Lilla Dottern har utskrivna och där jag måste veta vilken medicin hon behöver när. Jag tog med allt, la upp på bordet framför handläggaren. Det blir mycket mera tydligt när man faktiskt kan se och inte bara hör talas om att det är flera olika mediciner. Jag tänker också ta med matdagböcker, symtomredovisningspapper och hela Lilla Dotterns pärm med dokumentation kring allergierna. Jag upplever att andra förstår på ett bättre sätt när man kan visa tydligt vad vi måste göra varje dag för att ha en möjlighet att utreda Lilla Dotterns alla allergier/överkänslighetsreaktioner.
Ett tag funderade jag på att ta med Lilla Dottern för att visa på att det är ett barn, en människa och inte ett objekt vi pratar om. Men, först vet jag inte om man får göra så, sen riskerar jag hennes hälsa om jag tar med henne i en miljö där jag inte har en aning om hur det är, så jag har bestämt mig för att avstå.
Jag har inte en aning om hur det här kommer att gå till. Jag vet inte om jag bara kommer att få svara på frågor eller om jag kommer att ha möjlighet att berätta om hur vårt liv ser ut och hur Lilla Dotterns allergier påverkar oss.

Hur som helst så har jag bestämt mig för att jag ska se på Länsrättsförhandlingen som något jag kan lära av. Utbildningssyfte. Det blir mindre jobbigt för mig så. Och mindre krav. Jag tänker ge fk en match, men jag tänker inte låta det sänka mig. Min hälsa måste vara viktigare än annat.

Fem dagar

Nu har det gått fem dagar utan havre och tyvärr är Stora Dottern inte helt frisk i magen trots allt. Jag vet att det kan ta längre tid än så och jag vet också att hon varit extra utsatt eftersom vi inte har varit hemma under tiden, utan varit hos morfar och hälsat på. Även om han försöker göra rätt, trots att han och hans sambo inte tror på att flickorna är allergiska, så finns hela tiden risken för kontamination. Han har inte tänket att man måste använda separata bestick till maten, eller att hela tiden måste hålla isär allt under tiden man lagar allergimat. Men, han gör så gott han kan och jag är glad att tjejerna inte har anafylaktiska reaktioner. Det värsta som händer är att de får ont, inte att de riskerar livet.

Men, tankarna finns att vi inte har hela facit iallafall. Kanske är det så att hon har fler saker hon inte tål. Och hur länge ska man kämpa innan man bestämmer sig för att prova eliminationsdiet även på henne? Eftersom jag vet hur det fungerar och jag vet hur mycket jobb som krävs av mig och Stora Dottern så känner jag mig tveksam. Men, är det egoistiskt att tycka så? Kanske har hon bara ytterligare ett par saker som vi måste ringa in och där själva utredningen kommer att gå snabbt och att det inte är någon större påfrestning, eller blir det som för Lilla Dottern där det handlar om ett flerårigt projekt? Det kan man ju inte veta. Och jag vet inte om jag vill veta det heller...

Havre

Efter att ha lusläst Stora Dotterns matdagbok har jag nu dragit slutsatsen att det sannolikt är havre hon inte tål! När vi har pratat om skillnaden mellan kosthållning hemma och hos pappa har hon bara berättat om matfettet på mackan och pålägget. Hon har inte sagt att pappa inte köper någon mjölkersättning, men det insåg jag snart när jag läste matdagboken för veckorna med honom i sommar. Hon har inte ätit havrekuddar, inte druckit havremjölk och inte heller ätit den typen av bröd som vi äter hemma. Hennes pappa har lyckats hålla henne strikt havrefri i flera dagar utan att veta om det. Och det är då hon mått så bra i magen!

Nu håller vi helt strikt havrefri diet och hon är klart bättre. Frågan är om det inte kan vara så att havren har krockat med ärt-och baljsläktingarna och att hon egentligen tål dem? Det får bli nästa sak att reda ut. Först av allt får hon bli helt frisk i magen, sen ska vi provocera lite av varje!

Och som alltid så hoppas jag just nu att vi har hittat allt och att Stora Dottern ska få må bra. Riktigt bra igen!

Snävt

Nu får Stora Dottern sojalecitinfri kost. Igår tog jag bort Mildas mjölkfria margarin och bytte mot det mjölkfritt Keiju. Och redan idag säger Stora Dottern att magen mår bra. Det känns lite konstigt. Tänk om jag har hållt i en reaktion med att ge henne Milda mjölkfritt?

Vi får väl se vad de närmaste dagarna utvisar. Det vore ju väldigt skönt att få henne helt ok tills vi ska tillbaka till barnmottagningen om en dryg vecka. Då kommer jag också kunna veta vad jag behöver ha på intyget till skolan. Och jag antar att jag behöver ta kontakt med bambapersonalen redan innan de börjar skolan, annars gissar jag att Stora Dottern kommer att bli utan lunch första dagarna.

Problemet är att det börjar bli ganska snävt även för Stora Dottern, även om det inte på långa vägar är som för Lilla Dottern. Men, det faller bort många färdiga, enkla lösningar och så godis, glass, läsk och choklad. Det gäller att leta upp någorlunda likvärdiga alternativ och sen får vi improvisera. Just nu står det flädersaftglass och päronsaftglasss på infrysning i frysen. Jag hoppas att de blir tillräckligt goda så att det kan fungera som substitut för henne när vi andra äter pinnglass.
Vanlig glass gör vi med GoGreens vaniljsås och så smaksätter vi den med saker hon tål, som hackad choklad eller polkagrisar. Jag har ett recept på fantastiskt god rabarberglass, som man egentligen använder grädde och äggula till, men jag hade en fundering på att byta det mot vispbar havregrädde och lite vaniljvisp och se om det kan bli gott?

Vad gör man inte för att få ge barnen goda alternativ?

Känslig

Förra gången vi grillade gjorde jag ett test med Stora Dottern. Jag var inte särskilt noga med att hålla kalkonen för sig och Stora Dotterns mat för sig. Jag trodde inte att det skulle hända något. Jag trodde inte hon var så känslig. Och jag ville veta.

Några timmar efter maten började hon må illa. Sen var hon som om hon hade fått värsta influensan. Det tog några dagar sen repade hon sig. Och då var det dags för nästa grillmiddag. Vi grillade fläskfilé, kycklingfilé och majskolvar. Vi separerade inte de olika dietkosterna för sig den här gången heller. Och Stora Dottern blev lika sjuk en gång till.

Nu vet vi. Hon tål inte ens yttepyttesmå mängder fågelkött. Små mängder ger stort utslag.

Och det värsta är att det inte bara är fågelköttet som hon är lika känslig för utan även ärt- och baljväxter. Jag är där att jag faktiskt funderar även över sojalecitinet. Hon har varit i stort sett helt ok hos sin pappa över sommaren och där vet jag att hon äter Keiju, utan sojalecitin och inte Mildas mjölkfria med sojalecitin. Vi har för enkelhetens skull valt att låta Lilla Dottern äta en sorts mjölkfritt margarin på mackan och Stora Dottern en annan sort, för att komma undan kontaminationsrisken med att två använder samma margarinpaket. Men, jag tänker byta för Stora Dottern nu och låta henne äta Keijun utan sojalecitin och se vad som händer.

Tyvärr har hon en långsammare återhämtningsfas än Lilla Dottern. Så efter varje gång Stora Dottern fått en reaktion tar det ungefär en vecka att reparera magen och humöret. Och det känns väldigt länge.

Uppfräschat!