Anmälan

Idag har jag samlat ihop fakta för att, om skolan inte kommer till någon vettig lösning för Lilla, anmäla det som hänt till Skolverket. Jag gjorde en liknande sak i vintras när skolan inte ordnade fram en pedagog och Lilla hade några få timmars hemundervisning varje vecka. Då behövde jag aldrig använda det, eftersom det löste sig, men dokumentationen har jag kvar och kan använda mig av som bakgrund till den nyuppkomna situationen.

Dessutom verkar det gå att anmäla till handikappombudsmannen och också till barn- och elevombudet på Skolverket.

Jag vet inte om jag är rigid och rabiat som tycker att skolan samlat ihop till en anmälan, eller om jag istället borde försöka nå ett samförstånd med dem.
Grejen är att jag tycker att jag har gjort och gör massor åt skolan för att de ska kunna ge Lilla en möjlighet att vara där på lika villkor som andra barn. Jag lagar fortfarande all hennes mat, jag planerar hennes hemkunskaplektioner ihop med hennes lärare, jag åker till skolan med våffeljärn, specialprodukter och jag ringer inför utflykter, skickar med matpaket när andra barns mat ingår i utflykten, jag informerar, berättar, är aktiv för att underlätta för skolan när nu Lilla är så pass känslig som hon är. Jag tycker att jag gör mer än vad som kan förväntas av mig och att skolan gör mindre än vad som kan förväntas av dem. Är jag kanske orättvis? Ser jag bara allt jag gör och inte det de gör?

Följetongen

Sköterskan ringde mig i eftermiddag och talade om att skolan inte tänkte backa från sin gruppindelning. De tänker fortsätta enligt den indelning de gjort, där de "inte tänkt..." De vill istället hitta alternativa lösningar, som att städa mer eller att Lilla ska vara i grupprummet tillsammans med en kompis. Sköterskan säger sig nu förstå skolans problematik, och det känns som att hon backar. Jag blir skogstokig. Det är mitt barns hälsa, hennes framtid de leker med. Plötsligt har hon inte rätt till en miljö som fungerar för henne, plötsligt har hon inte rätt att längre gå kvar i sin klass. Nu när vi ändå hittat en lösning som fungerar.

På måndag ska sköterskan ta det en vända till med läkaren, och han ska få i uppdrag att kontakta skolan och försöka prata dem tillrätta. På eftermiddagen har jag möte med sköterskan på mottagningen.

Sköterskan meddelade också att rektorn skulle ringa mig på måndag. På måndag!! Jag har försökt nå henne en vecka nu och hon låter bli att ringa tillbaka och hon låter bli att maila den information jag vill ha. Det är uselt. Dåligt. Kass. Och det förtroende jag hade för dem förut, finns inte kvar.

Eftersom jag avskyr att bara vänta ringde jag verksamhetschefen. Jag ville veta vad som hände om skolan inte följer det man kommit överens om på EVK. Jag fick inget riktigt svar. Han säger att man ska ha uppföljningsmöte och se till att det man bestämt efterlevs. Vad som händer om skolan inte gör det, svarar han inte på.
Han säger att han inte alls har fått samma bild av situationen från rektorn, utan att hon ger en bild av att Lilla mår SÅ bra och att hon inte kommer utsättas för mer djurepitel med den här gruppindelningen än med vanliga klassen, så det finns ingen risk för Lilla. Hur hon ens kan säga en sådan sak är för mig obegripligt. Och vem är hon, en utbildad läRare och inte läKare, att ta ett sådant medicinskt beslut?

Jag säger att det inte är skolans sak att bestämma när och hur vi exponerar Lilla för mer än vad vi normalt sett gör. Det är en avvägning jag gör inför varje situation och plötsligt har skolan tagit på sig ansvaret att bestämma ATT det är läge att utsätta Lilla för en ökande koncentration av epitel under ett helt läsår. Verksamhetschefen undrar vad som kan hända, vad det värsta är som kan hända. När jag svarar att hon kan bli lika sjuk som i vintras blir han alldeles tyst. Jag tror att han inser de ekonomiska följderna.

På en fråga om vad som händer om jag håller henne hemma från skolan, säger han att då hamnar vi i samma situation som i vintras, där skolan har ett ansvar att se till att Lilla får hemundervisning och att det isåfall kommer bli väldigt lite i början, innan man hittat en pedagog som uppfyller vår kravspec. Han frågade om jag verkligen ville ha en sådan lösning och det vill jag inte. Men, jag kanske tvingas dit... och var har då skolan vunnit på omorganisationen? Inget. Men, jag kanske har hittat det påtryckningsmedel som står till buds. Frågan är om jag ska använda mig av det eller inte.

På måndag ska rektorn ringa mig. Det sa både sköterskan och verksamhetschefen. Vi får väl se vad hon säger. Jag har mitt alternativ klart för den närmaste veckan. Lilla ska inte vara med i tvärgrupperna och Lillas tvärgrupp ska inte vistas i Lillas klassrum.
Efter det tar jag nästa steg och det blir att se till att Lilla ska ha möjlighet att vara med hela skoldagarna och då ska hon vistas i sitt klassrum under tvärgruppstimmarna tillsammans med lärare och några kompisar. Det handlar inte om att hon ska sitta ensam.

Jag förstår inte att skolan gör sig besväret att kriga på det här sättet? De borde lärt sig efter våra duster de senaste två åren att jag inte ger mig och att jag ser till att få det vi har rätt till. Om de hade gjort rätt från början hade det här kriget aldrig behövt startas.

Ligga lågt

Jag försökte nå rektorn på skolan idag, men fick besked att hon var på utbildning idag också och att hon var tillbaka imorgon. Om det var något överhängande, "och det är det väl inte?" så kunde jag ringa hennes mobil, så kanske hon kunde svara om hon inte hade föreläsning.

Överhängande? Vad tusan..? Det är klart det är.

Jag ringde mobilen, fick upptagetton efter en stund och därefter bara upptaget och sen var mobilen avstängd och jag hamnade direkt i mobilsvaret. Jag pratade in och bad henne ringa mig så fort som möjligt.

Hon har inte ringt.

Sköterskan ringde däremot tillbaka som utlovat, vid 13. Hon bad mig ligga lågt tills hon hade pratat med rektorn. Hon säger att skolan känner sig påhoppad och att de tycker att de gjort mer än nog för Lilla och bad mig att inte alls prata med dem förrän hon fått tag på rektorn.

Så nu ligger jag lågt, tills jag får ett besked imorgon. Är det inte något jag kan acceptera så har jag legat lågt tillräckligt länge. Skolan har haft två veckor på sig, tre om man räknar med när rektorn informerade lärarna, dryga tre månader om man räknar från EVK. Borde det inte varit tillräckligt med tid?

Skvallrat

Jag ringde barnmottagningen och förklarade vad som hänt och att jag varken får svar eller att de tänker ändra gruppsammansättningen till imorgon. Sköterskan lyssnade på vad jag sa, hon håller med mig i mitt resonemang om att Lilla behöver behålla sin sanerade miljö så långt det är möjligt. Att utsätta henne för korta stunder i andra miljöer under kontrollerade former är en sak, men att kontinuerligt utsätta henne för mer än förut, dag efter dag i vecka efter vecka är en stor risk. Om Lilla skulle bli sjuk igen, kommer hon inte kunna komma tillbaka till sitt klassrum eftersom det då kommer finnas för mycket epitel. Epitel som är näst intill omöjliga att städa bort, vilket gör att vi inte kommer ha något alternativ alls för Lilla under resten av läsåret.

Jag undrar fortfarande vad det är som gör att skolan är villiga att ta den risken?

Imorgon, efter Sköterskans första patient, börjar hon jaga rektorn. Om hon inte får rektorn med på att ändra gruppsammansättningen, kommer hon kalla till ett möte omgående, med alla inblandade.

Det känns skönt att ha henne bakom mig/oss. Men, jag vågar inte lita på att de driver det så långt som jag vill.

Och hur jag ska kunna ha en vettig relation med läraren efter det här, det vet jag inte.

ARG!

Jag ringde läraren för att få veta vad de kommit fram till igår. Hon ville inte lämna några besked alls. Inte mer än att rektorn skulle meddela mig och att hon säkert inte hunnit.

Imorgon är det dags för tvärgruppsarbete igen. Och på en direkt fråga om de ändrat i grupperna till imorgon svarar hon nej.

Jag blev arg. Hon blev arg.

Hon förstår inte problemet. Hon förstår inte hur man måste tänka. Hon förstår inte vilken risk de tar.

Rektorn svarar inte på mobilen. Jag har pratat in på mobilsvar, men jag tror inte att hon tänker ringa mig ikväll.

Och nu är jag ännu argare än innan jag ringde.
Argare och tröttare.

Problemet

Skolan har inför hösten gjort en omorganisation. Barnen ska arbeta i tvärgrupper vid några tillfällen i veckan. Tvärgrupperna består av barn från fyra olika klasser som sedan delas in i tre tvärgrupper.

I våras när vi fick veta om planerna tog vi upp det på EVK-möten, med rektor, läkare och sköterska. Alla var rörande eniga om att man måste ta hänsyn till Lillas bekymmer med djurepitel på så sätt att grupperna skulle sättas samman så att hennes grupp var så djurfri som möjligt och också att den gruppen skulle ha sin hemvist i Lillas klassrum för att hålla klassrummet fortsatt sanerat.

Efter första arbetspasset med tvärgrupperna kom Lilla hem och berättade att i hennes grupp fanns ett barn med en hund, åtta katter och ett marsvin, dessutom flera barn med många djur hemma. Jag tog kontakt med rektorn som svarade att hon inte kunde göra mer än att säga till lärarna att tänka på Lilla vid gruppsammansättningen. Hon skulle be Lillas lärare att ringa mig och förklara hur de hade tänkt.

Några dagar senare ringde läraren och berättade att de "inte hade tänkt på" att Lilla behövde djurfritt och att när rektorn hade informerat om det, veckan före skolstart, var grupperna redan klara och då var det för sent att ändra. Om man tar bort ett barn ur gruppen så får det en dominoeffekt som gör att det är väldigt svårt att göra någon form av rotation. När de hade satt ihop grupperna hade de tagit hänsyn till barn som inte kunde jobba tillsammans och barn som var tvungna att vara tillsammans. Men Lillas behov fanns inte med.

För mig är det helt ofattbart hur man kan bortse från ett barn som under långa perioder varit helt sjukskriven pga mycket svår allergi och där skolan tvingades till en lösning där de fick anställa en lärare på fulltid för att tillgodose Lillas rätt till undervisning. Det måste ligga i skolans intresse att se till att det fungerar för Lilla i skolan om inte så med tanke på ekonomi. Vår skola har ett enormt sparbeting och att anställa en lärare för en elev kan inte vara billigt.

Jag tog kontakt med vår sköterska och hon ringde på en gång upp skolan och förklarade det jag precis sagt. Läraren hade till slut fått ge med sig och sagt att de skulle ta upp frågan om gruppindelningen igen, med arbetslaget.

Jag skrev ett skarpt formulerat mail till rektorn, där jag också bad om att få protokoll och åtgärdsprogram från senaste EVK. Igår fick jag ett goddag-yxskaft-mail tillbaka där rektorn säger att hon FÖRSTÅR att jag är upprörd över det som hänt och att läraren är mycket ledsen för det som inträffat. För mig spelar det ingen som helst roll om hon förstår eller om läraren är ledsen. Det är egalt. För mig räknas handling. Rätt handling.

Lilla har rätt till undervisning. Hon har rätt till att gå i skolan som alla andra. Vi har suttit i möte efter möte med rektor för att få det att fungera. Varför lägger vi tid på det, när skolan sen inte lever upp till våra beslut, när skolan inte ens "tänkte på det"?

Krig

*många fula ord*

Jag säger bara...skolan.
Och hoppas orka utveckla det vid senare tillfälle.