Det har vänt. Tack och lov!
Lilla fick sina sprutor igår, men hon fick inte den klara och tydliga vändningen som brukar komma. Visst kände hon sig bättre efter 20 minuter, men hon var inte lika sprudlande glad och sprallig som hon varit de andra gångerna.
När kvällen sedan kom och hon plötsligt landade tillbaka i "jag-vågar-inte-vara-ensam" och "jag-vågar-inte-sova-grejen" som vi hade i vintras blev jag lätt stressad. Hon krävde att få sova med öppen dörr, något hon inte har gjort på ett par månader nu. Jag hann bli orolig.
Idag på morgonen åkte jag till jobbet innan jag träffat Lilla. Hon går upp 20 minuter efter att jag åkt. När hon kom hem i eftermiddag hördes direkt stor skillnad från de senaste dagarna. Hon var glad igen. Hon hade massor av energi. Och hon hade planerat lek och hade knappt tid att äta mellanmål. Nu har hon gått till bästisen för att göra läxor, plugga till provet de har imorgon och om de hinner, leka lite. Hon strålade som solen och då finns inte mycket som stoppar henne.
Jag säger bara TACK xolair.
Tack vår underbara läkare som ger oss möjlighet att få ett liv igen.
Sorg som vågor och skeppshaveri
10 år sedan