Sömnproblem

Lilla har sömnproblem. Det har hon haft ett tag och de senaste incidenterna hos pappa har gjort att det har blivit ännu jobbigare att somna och att sova. Lilla vill inte släppa mig på kvällarna. Jag får inte gå från hennes rum. Hon håller mig hårt och är ledsen. Går jag ifrån henne springer hon upp för att dricka, kissa, hämta något, kramas eller bara för att protestera mot att hon måste sova.

Jag har tyckt att det har varit väldigt svårt att hantera. Jag förstår att hon kan ha svårt att somna om hon är rädd. Och rädd har hon varit. För att hon ska sluta andas när hon sover. För att det ska bli jobbigt att andas på natten. För att det blåser och är storm. För att bli gammal. Ja, för lite av varje.
Och vad är rätt och bäst i den här situationen? Att låta henne tanka trygghet hos mig? Ska jag sova hos henne eller ska hon sova hos mig? Ska jag stanna hos henne tills hon somnar? Ska jag sitta hos henne en extra stund på kvällen? Ska jag låta henne gråta i sin säng tills hon somnar utan att gå till henne? Vilka konsekvenser får den metod jag använder? Bygger jag upp en större rädsla hos henne om jag sover hos henne alternativt låter henne sova hos mig? Bekräftar jag hennes rädsla eller blir hon tryggare av att hon får slippa vara rädd? Vad är rätt och vad är fel?

Idag tog vi problemet med oss till Psykolog E. Och det visade sig vara bra. För både mig och Lilla.

Psykolog E förklarade att med tanke på förändringarna som hänt senaste tiden, att Lilla svarar på Xolair, att hon mår bättre, att Fröken H kommer in i bilden etc, är det inte konstigt att det sätter igång tankar och funderingar och då är det normalt att man känner sig lite sämre ett tag. Och att man kanske sover sämre och känner sig mer orolig och rädd. Det som har varit tryggheten kommer att förändras och man vet inte riktigt vad det nya blir.

Psykolog E rekommenderade först och främst rutiner på kvällen så att Lillas kropp visste att det skulle bli natt och att det också är dags att sova. Och samma saker ska göras vid samma tidpunkt. I praktiken fungerar det ungefär så hos oss redan, fast Lilla inte riktigt är medveten om det. Nästa sak enligt Psykolog E är att tänka "liten bäbis" och hur vi gjorde för att Lilla skulle lära sig somna och sova själv som liten. Men, med den skillnaden att hon nu är så stor att hon faktiskt vet att vi finns även om vi inte syns. Psykolog E menade att Lilla är stor nog att klara av att stå ut med vissa jobbiga känslor på egen hand nu. Och att hon måste tränas mer och att det inte är farligt för henne.

Ikväll har jag praktiserat en variant av fem-minutersmetoden för första gången på sådär 10 och ett halvt år. Det var enklare nu än då. Barnet går att prata med. Hon var väl införstådd med vad som skulle hända. Hon förstår att jag finns och att hon inte är övergiven. Hon var inte ledsen, hon höll inte fast mig. Hon gillade inte förslaget, men ställde upp på det ändå.

När jag hade återvänt tredje gången och hon fortfarande inte var ledsen eller grät, lät jag bli att gå tillbaka. Jag tror att jag mest störde de två sista gångerna jag var där och tittade till henne. Nu sover hon gott.

Och jag är förvånad över att det gick så lätt ikväll.

Nya Fröken H

När Lilla kom till skolan idag på lunchen fick hon veta av klasskompisarna att hennes nya Fröken H var i skolan. Fröken H hade orange hår, verkade jättesnäll och åt banan. Lilla blev jättenyfiken. Hon hoppades hela rasten att Fröken H skulle komma ut och blev nog lite besviken att hon inte visade sig under tiden Lilla var där.

När vi kom hem kom Lilla på att det kanske inte var för sent. Fröken H kanske kunde dyka upp med Fröken A på eftermiddagspasset. Hon hoppades och hon såg fram emot eftermiddagens hemundervisning.

När klockan började närma sig 14.30 skuttade Lilla runt, väntade och tittade i fönstret. Några minuter efter kom en bil och till Lillas stora förtjusning var det inte en person i bilen utan två. Fröken H var med!

Fröken H visade sig vara en glad och pigg tjej *harkel* i samma ålder som jag. Hon är gymnasielärare i historia och religion, men har undervisat barn i olika åldrar i olika ämnen. Hon verkade inte främmande för något. Efter att hon hälsat på Lilla och presenterat sig fick Lilla hemundervisning av Fröken A och jag fick ha ett litet oförberett möte med Fröken H. Jag fick berätta om Lilla, Fröken H fick berätta om sig. Fröken H verkar inte ha några särskilda kunskaper kring allergier, men jag tänker att hon nog lär sig. Hon har inga djur, hon röker inte och hon använder inga parfymer. Hon kändes på något sätt rejäl, tungpiercingen till trots.

Efter vårt lilla möte gick vi upp till Lilla och de fick bekanta sig lite med varann. Lilla är såld. Hon är helt inställd på att det här kommer att bli bra och att hon har det bra som har fått en egen Fröken H.

På måndag börjar Fröken H. Några minuter efter 8 har Lilla lovat att möta henne vid tåget. Lilla ska ta cykeln och ska sen visa Fröken H hur man tar sig till oss från stationen. Lilla ser sitt uppdrag som viktigt och funderar över vilken väg hon ska visa. Man kan ta sig till oss från stationen på fler än ett sätt och vilket är bäst?

Lilla kommer nu att få bättre rutiner på dagarna. Hon kommer att ha lektioner, om man nu kan kalla det så, tre timmar varje förmiddag. Därefter följer matuppvärmning och lunch för Lilla innan Fröken H tillsammans med Lilla tar sig till skolan för lunchrast. Efter rasten är det fritids till kl 14. Då får Fröken H och Lilla hitta på vad de vill, eller iallafall nästan. När Lilla har fått färdtjänst kan de kanske använda sig av det för att ta sig på någon aktivitet. Lilla vill gärna simma och Fröken H kunde tänka sig att ställa upp.

Om magkänslan inte lurar mig nu, så har vi hittat en bra lösning för Lilla. Fröken H känns som en person som kan bli alldeles rätt, på många sätt. I så fall tar vi ännu ett steg på vägen mot en bättre tillvaro.

Äntligen.

Stora

Stora är fortfarande lika krasslig, lika trött och lika hängig som förut. Hon sitter upp korta stunder och ligger ner längre stunder. Hon försöker jobba lite med skolarbetet på förmiddagen då hon är som piggast, fast piggast betyder allt annat än pigg, sen varvar hon film med scrapbooking, vila med långsam aktivitet. Jag jagar ut henne runt huset ett par gånger varje dag, då blir hon andfådd och vill vila efteråt. Efter ett varv runt huset! Man skulle kunna tro att vi har ett väldigt stort hus, men så är inte fallet.

Hur lång tid kan det ta? Borde hon inte friskna till snart? Det är tre och en halv vecka sen hon kroknade helt.

Äntligen!

För en liten stund sen kom samtalet från rektorn. Hon har hittat rätt kandidat, hon kommer erbjuda henne anställning. Veckan efter sportlovet blir sannolikt första veckan hemma hos oss.

Jag hoppas att det här är rätt person. Jag hoppas att det här är ännu ett steg på vägen.

Nästa steg

Igår mailade jag Sköterskan och bad om ett intyg för färdtjänst. Jag kände att jag behövde fundera lite mer över det där med sluss. Det är nämligen så, att för att få boanpassningsbidrag så måste intyget vara rätt och i vårt fall detaljerat. Det måste stå allt vi behöver i intyget och det får inte finnas några tveksamheter. Alltså måste jag fundera över vad det är vi egentligen behöver och sen be läkaren om intyg för just det.

Stora

Stora är fortfarande rejält krasslig. Igår låg hon hela dagen. Hon orkade inte sitta upp mer än när vi åt. Idag har jag, efter att Sköterskan ringt och frågat hur Stora och Lilla mår och fått order från henne om att Stora måste sitta upp, jagat Stora! Hon har varit ute i två omgångar och gått runt huset. Hon har fått sitta upp framför tvn och inte bara ligga still. Sköterskan (och jag!) är rädd att hon ska få ännu en lunginflammation om hon bara ligger ner.
Läkaren sa i tisdags att det kan ta ytterligare två veckor innan hon piggnar till. Två veckor? Känns som en evighet.

Stora ser ut som ett streck. Hon har gått ner i vikt, hon drar av sig byxorna utan att knäppa upp dem, hon är vit som ett lakan och alldeles insjunken i kinderna. Hon är verkligen inte sig själv! Fy tusan vad en lunginflammation kan ställa till.

Skola

Jag fick mail från rektorn häromdagen. Hon skulle träffa ytterligare tre personer den här veckan som sökt tjänsten som lärare för Lilla.
Hon hade redan träffat tre personer som var aktuella som "assistent", förutom den där tjejen förra veckan, och alla tre hade katt. Jag frågade i mailet om det inte vore bättre att ta reda på djurförhållandet först, för att inte slösa tid på någon som ändå har katt, hund, kanin, hamster eller marsvin. Ja, eller för alldel något annat med päls på. Jag har inte fått svar än. Mailet kom i tisdags.

Så, nu har ännu en vecka gått. Inga besked. Ingen lösning.