Besviken

Mötet gav inga svar.
Allt hänger fortfarande i luften.
Lilla Dottern drar sig undan lek med klasskamraterna.

Varför ska det vara så svårt?

Nu ska vi provocera i grupprummet som angränsar till Lilla Dotterns gamla klassrum för att se att det fungerar längre tid än två timmar. Skolan har fått i uppgift att ordna undervisning där, för Lilla Dottern och några av barnen i klassen. Och med det tror jag att hemundervisningen försvinner.

Lilla Dottern är redan så utsatt i och med sin sjukdom. Varför kan man inte försöka se alternativa lösningar på problemet, innan hon hamnar helt utanför klassen?

Möte

På måndag är det Möte. Möte med jättestort M. Möte med Lilla Dotterns läkare, sköterska och rektor och skolsköterska. Vi ska försöka komma fram till en lösning för att Lilla Dottern ska kunna gå i skolan igen. Rektorn har för första gången känts avig. Tidigare har vi haft en jättebra dialog kring hur vi ska hantera Lilla Dotterns problem i skolan, men det verkar som att det här är för "stort", eller kräver för mycket för att det ska accepteras av rektorn.

Jag kommer att vara med på mötet, men jag kommer att inta en avvaktande roll och kommer lita till att läkaren och sköterskan löser situationen för oss.

Det hela handlar alltså om att Lilla Dottern måste byta klassrum. Att skolan måste tänka nytt kring hur de ska jobba nu när det inte blir som det alltid har varit. Och också att skolan måste ta hänsyn till allergiska Lilla Dottern.

Jag har inga större förhoppningar om att de ska kunna lösa det här innan terminen är slut. Gör man det får det bli en positiv överraskning och om det inte blir så vill jag iallafall att det finns en lösning till höstens skolstart.

Det gick – en gång till!

Provokation nummer två i gamla klassrummet gick alldeles utmärkt. Vi kom dit vid 14 och gick vid 16 och inte en enda gång hade Lilla Dottern klagat över något, ja förutom tristessen då. Vi glömde vår kortlek igår, och matteböckerna som vi tänkt jobba i var inte tillräckligt roliga så två timmar kändes långt för Lilla Dottern.

På direkta frågor om det blev jobbigt att andas, om det kliade i ögonen, om hon kände av att hon blev arg etc, svarade hon nej. Det fanns ingenting som tydde på att den där jobbiga reaktionen kommit igång.

Två gånger fungerade det inte i vanliga klassrummet och två gånger har det fungerat alldeles utmärkt i hennes gamla klassrum. Jag undrar om jag kan våga lita på att skolan ser till att hon får gå där nu?

Det gick!

Det gick bra igår. Inga reaktioner och fortfarande pigg. =)=)=)

Nästa steg är ny provokation på måndag kl 14, direkt efter att de andra barnen gått därifrån. I övrigt samma förutsättningar: allergistädat på morgonen och vi ska vara där i två timmar.

Skolprovokation nummer tre

Idag är det dags för en ny provokation för Lilla Dottern. Nu ska vi göra ett försök i hennes gamla klassrum, i en helt annan byggnad än den hon gått i senaste året. Den andra byggnaden är "ny" och Lilla Dottern har gått där från F-klass till tvåan.

Jag vågar inte hoppas att det ska gå bra. Men, OM det gör det har vår sköterska lovat att se till att hela klassen flyttas dit. Bara sådär. Inga diskussioner. Och om rektorn misstycker så spelar det ingen roll. Sköterskan och läkaren kommer att se till att det blir så. Det känns så skönt att redan nu veta att om det fungerar med provokationen så är saken löst och jag slipper kämpa ensam.

Dag 5

För att vara helt säker på att det var mjölken som gav reaktion fick Stora Dottern knappt 1dl mjölk igår på morgonen. Nästan exakt tolv timmar senare kom samma jobbiga reaktion igen. Ont i magen och illamående. Och igår på dagen var hon som om hon var sjuk. Det är hon idag också, så det blev ingen skola efter påsklovet =(

Reaktion

Ungefär 12 timmar efter att Stora Dottern fått 1dl mjölk kom reaktionen. Hon har jätteont i magen och mår illa. Hon är ledsen och gråter. Och hon känner igen det.

Jaha. Det var så det var. Och jag som nästan började hoppas...