Sämre

Lilla Dottern mår inte bra. Hon har extrem huvudvärk, mår illa och är så trött, så trött. Hon orkar knappt gå upp på morgonen, så fort hon kommer hem på eftermiddagen lägger hon sig. Hon vill inte leka utan bara göra långsamma saker. Jag blir orolig, såklart.

Jag känner igen det. Så här var hon i höstas/vintras. Själv säger hon att hon känner igen det, men att det inte känns precis likadant som när hon var jättesjuk. Och det är INTE klassrummet, säger hon med eftertryck. Hon letar efter andra orsaker, föreslår skolmaten och att hon lekte med kompisen häromdagen.

Vår sköterska är inte på plats. Hon kommer inte förrän tisdag eftermiddag. Jag fick prata med en av de andra sköterskorna på morgonen och hon vill inte ge några råd, utan vill att vi avvaktar till vår egen sköterska kommer tillbaka. Men, det var skönt att prata av sig och bli bekräftad. Sköterskan berömde mig för allt jag gör för Lilla Dottern och det kändes skönt att få höra det. Jag som tränar på att försöka bekräfta mig själv, mådde bra av att få höra det.

Lilla Dottern fick skjuts till skolan. Hon har kort dag idag eftersom hon inte är med på gympan och jag peppade henne och sa, att eftersom det är kort dag så kan hon gå och om hon blir sämre får hon ringa mig så hämtar jag henne. Men, hur långt ska jag egentligen pusha henne? Var går gränsen?

Tacksam

Det finns mycket att vara tacksam över. Just idag är jag tacksam över att Stora Dottern inte har öroninflammation.

Stora Dottern har haft ont i örat i 2,5 veckor.

Hon har små blå plaströr inopererade i sina öron sen hon var fyra år, nu är hon tolv. Rören stöts bort med jämna och ojämna mellanrum och då hoppas man att hennes kropp ska ha lärt sig att ta hand om vätskan som bildas bakom trumhinnan, men än så länge har vi inte kommit dit. Hon behöver sina små blå rör, och får nya varje gång de trillar ut.

Nu har hon som sagt ont. Jag har tittat i örat och kan inte se att det har runnit som det normalt gör vid en inflammation. Hon har ont när hon ska sova, hon har ont på dagarna, hon har mer ont ibland och hon är irriterad över att det inte är bra i örat.
Eftersom det hållit i sig så länge tyckte jag att det var dags för öronläkaren att titta på henne. Vår ordinarie läkare fanns inte på plats så vi fick istället träffa en äldre herre. En mycket vänlig äldre herre som tog Stora Dottern på största allvar.
Han tittade i hennes öron och båda rören satt fortfarande kvar, även om det ena såg ut att vara på väg bort (snart blir det väl ny operation....). Allt såg helt fint ut. Då klämde han henne på halsen och kring käkleden. Och det var DÄR problemet satt. Stora Dottern har en inflammation i käkleden. Ingenting att göra något åt. Ge paracetamol om det gör för ont. Och hoppas att det går över snabbt.

Och jag är tacksam för att det inte var öroninflammation som kräver antibiotika. Det är alltid så krångligt att få något som inte förstör magen, när Stora Dottern inte tål vanlig kåvepenin.

Lägger till

köldutlöst urtikaria på listan över Lilla Dotterns problem.

Lilla Dottern och hennes kompisar leker nästan alltid utomhus, eftersom det är svårt för Lilla Dottern att vara hemma hos någon och det är svårt för oss att låta kompisarna med djur komma in till oss. Igår var flickgänget ute och lekte i många timmar på eftermiddagen och när Lilla Dottern kom hem var hon kall om benen. Jag bad henne byta om och när hon drog av sig byxorna såg jag att benen var fulla med stora fula nässlor. I samma stund hon fick av sig byxorna började hon också riva och klia på benen. Det blev en antihistamintablett av samma sort hon tar dagligen, men jag vet att det finns bättre sorter för klåda. Jag får be om ett sånt recept om ett par veckor när det är dags för läkarbesök.

Så värst förvånad är jag inte.

Rapport

Lilla Dottern har ätit maten i skolan idag och det hade både varit gott och gått bra. Det verkar som att hon förstår tanken om varför vi måste prova igen. Men, det klart att hon måste få tycka annorlunda, det gör ju jag också.

Och mitt förslag till lösning på Naturskole-problemet gick också bra. Jag följer med henne dit och ger henne möjlighet att gå hem så fort hon tycker att hon behöver. Eller så fort jag tycker att hon verkar må dåligt.

Det är en svår balansgång. Det är svårt att veta vad som egentligen är rätt. Å ena sidan vill jag inte att hon ska bli rädd för att prova olika saker, å andra sidan vill jag respektera hennes känsla och hennes integritet. Det är inte jag som mår dåligt. Det är inte jag som blir sjuk, gång efter annan. Det är Lilla Dottern. Det är alltid i första hand hon som får betala priset, i andra hand jag.

Lilla Dottern

Lilla Dottern tycker att vi bestämmer över henne och det vill hon inte. Hon är förtvivlad över att behöva testa skolans mat en gång till. Hon vill inte, säger att hon inte tänker äta. Hon tror att hon ska bli sjuk.

Lilla Dottern vill inte gå till Naturskolan. Hon säger att det finns uppstoppade djur där och att hon kommer att må dåligt. Hon vill slippa. Hon tror att hon kommer att bli sjuk.

Jag förstår henne. Och jag vill gå henne till mötes. Fast jag kan inte. Det gör ont.

Jag ringde vår sköterska och bad om råd. Och hon säger kloka saker, men hon ser inte Lilla Dotterns frustration. Jag förstår att vi behöver testa bambamaten igen för att vara helt säkra på att det inte var något annat som gjorde att Lilla Dottern blev sjuk. Jag förstår. Men, det hjälper inte. Jag vill inte utsätta Lilla Dottern för fler tester.

Jag har bestämt mig för att inte tvinga Lilla Dottern att testa Naturskolans lokal, utan att jag följer med henne dit den aktuella dagen och om det behövs kan vi gå hem.

Ibland önskar jag att Lilla Dottern var frisk.

Måste

På måndag måste jag se till att få tag i ledaren för Naturskolan. Lilla Dotterns klass ska dit och stöpa ljus om två veckor. Jag lovade, på ett möte jag var på i skolan att ringa och se till att få testa av lokalen innan klassen ska dit, för att se om Lilla Dottern klarar av det eller om hon blir sjuk. Men, så blev jag sjuk och sen har det varit för mycket annat. Nu börjar det bli ont om tid.

Men, på måndag. På måndag måste jag ringa och se till att få en tid.

Ibland önskar jag att sånahär arrangemang inte behövdes. Faktiskt.

Naturmedel

Jag gjorde slag i saken för en dryg vecka sen och köpte magbakterier lösta i olja på apoteket.
Egentligen får jag inte testa något alls på Lilla Dottern. Jag har pratat med sköterskan på barnmottagningen om dessa bakterier vid flera tillfällen och hon tycker inte alls att det är något att satsa på, utan har avrått.

Nu har jag hört flera andra barn som blivit bättre med magbakterier och med tanke på att de enbart är lösta i olja och dessutom en olja Lilla Dottern tål, så tyckte jag att det kunde vara värt att prova. Hon tog ett par, tre dagar förra veckan, innan hon åkte till sin pappa och nu har hon tagit ytterligare tre dagar till. Vi ser ingen försämring, men heller ingen förbättring. Vi fortsätter och ser vad som händer.

Stora Dottern, som är den av tjejerna som har haft mest problem med magen det senaste halvåret, har också fått prova på samma sätt som Lilla Dottern. Hon hade fått ont i magen hos pappa, trots att hon bara ätit saker hon äter hemma och som hon brukar må bra på. När hon kom hem hade hon ont ytterligare en dag, men sen har hon inte klagat. Är det månne magbakterierna som hjälper till? I vanliga fall brukar hon må dåligt ungefär en vecka om hon fått reaktion. Vi fortsätter och ser vad som händer.

Jag har dessutom bestämt mig för att testa EyeQ på båda flickorna. Stora Dottern fick en kapsel igår utan att få någon som helst reaktion och idag fick hon fulldos på 6 kapslar. Nu ska hon ta hög dos i 12 veckor sen ska man minska. Lilla Dottern får vänta tills vi har testat klart bambamaten. Men, så fort det är klart åt antingen ena eller andra hållet så tänker jag testa även på henne.

Jag har läst undersökningar som är gjorda med den här produkten och jag är imponerad. Jag har hört andra föräldrar beskriva hur mycket bättre deras barn blivit. Och jag som inte alls gillar naturmedel har gett vika.