"Befängt"

Var svaret jag fick från barnmottagningen om verksamhetschefens förslag att förskolan skulle laga Lilla Dotterns mat. Deras erfarenhet är att det inte kommer att fungera och därför vill de inte ens försöka. Nya planen nu är att bamba får ytterligare ett försök att laga Lilla Dotterns mat efter höstlovet.

Jag har accepterat. Lilla Dottern är skeptisk, tror inte att det kommer att fungera, men har ändå accepterat att ställa upp.

Om det fungerar är ju allt jättebra. Om det inte fungerar har barnmottagningen bara lösningen med dietköket i näraliggande samhälle som möjlig och det verkar som att de tänker driva igenom det. Jag är tacksam för att slippa bråka ensam, verksamhetschefen är sannerligen inte trevlig att ha att göra med. Men, jag vill att man har planen klar för vad som ska hända om Lilla Dottern inte klarar av bambas mat, på en gång, så att jag inte måste laga mat i väntan på att de ska fundera över en lösning. Tyvärr verkar det inte fungera på det sättet.

Själv har jag helt gett upp tanken på att fortsätta laga mat. Jag ser det som en synnerligen temporär lösning och jag vill inte göra det en dag mer än jag måste. Det märks nog i mitt resonemang till både barnmottagning, rektor och verksamhetschef.

Skolmat

Det har varit ytterligare några turer kring Lilla Dotterns skolmat. Verksamhetschefen ansåg inte det rimligt att transportera mat för Lilla Dottern från närliggande dietkök fick jag veta av rektorn igår och kanske "kunde mamma tänka sig att fortsätta laga mat mot ersättning enligt vad en normal portion kostar?"

Och gissa vad? Mamman kunde inte tänka sig det längre. Mamman har tröttnat på att ställa upp för skolan på det sättet som jag har gjort i ett och ett halvt års tid. Och ska jag få en symbolisk ersättning för att planera, handla, laga mat, skjutsa till skolan och sen diska allt så nejtack! Det klart att för verksamhetschefen och skolan hade det varit bra ur alla synvinklar att jag fortsätter laga Lilla Dotterns mat. Det kostar dem mindre än vad hennes skolmat skulle kostat i skolan, de slipper problemet med att leta upp ett ställe som kan laga mat åt henne och de slipper också transportkostnaderna.

Jag tackade nej igår och bad att få en lösning från verksamhetschefen, via rektorn, eftersom han hade förkastat mitt förslag. När jag inte fått någon återkoppling från rektorn idag och hon inte var i skolan bestämde jag mig för att ringa verksamhetschefen direkt.

Jag hade laddat upp. Jag förväntade mig att jag skulle behöva använda mig av mina vässade armbågar och mina argument. Döm om min förvåning när verksamhetschefen var vänlig. Inga angrepp. Inga hårda ord. Ingenting!

Han hade ett förslag (som jag faktiskt redan hade tänkt på, om han skulle sätta sig på tvären angående mitt första förslag!) som gick ut på att förskoleköket som ligger granne med skolan, skulle få laga Lilla Dotterns mat.
Rektorn har fått i uppdrag att kontakta förskolan, se till att vi kan ha ett möte där jag lämnar över information och listor. Jag tänker be vår sköterska att följa med som support. Och jag har accepterat förslaget. Det känns lika gott som något annat. Efter höstlovet ska nyordningen testas.

Verksamhetschefen började prata om kostnad och annat och jag sa faktiskt ifrån att det inte var mitt problem och det höll han med om.

Jag avslutade samtalet med att tala om att det är ett test, precis som när vi testade skolmaten och om det inte fungerar måste han se till att ha en ny plan.

Det känns som att jag helt och hållet har lämnat över problemet till verksamhetschefen. Han kan inte längre lita på att jag ställler upp, lagar mat, lämnar och fixar och grejar. Och det känns skönt!

Plan

Vår sköterska var inte på plats idag och jag fick prata med en ny sköterska som såklart inte visste något om Lilla Dotterns problem. Jag bad henne rapportera till vår läkare som var i tjänst idag och sen återkomma till mig.

Någon timma senare ringde läkaren.

Och han vill att vi backar direkt. Om Lilla Dottern kan gå i skolan imorgon får hon med sig hemlagad mat igen. Hela nästa vecka lagar jag mat och med det hoppas vi få henne i "testbart" skick igen efter höstlovet. Läkaren vågar inte riskera att hon blir så sjuk att hon inte kan gå i skolan.
Han har ingen bra förklaring till varför hon reagerade igår och inte de två första dagarna. På en direkt fråga om det kan vara det hon inte tål i lokalen som på något sätt hamnar i maten så säger han att det inte är omöjligt, men att det i såfall handlar om extremt små mängder och att Lilla Dottern i såfall är extremt känslig. Vilket i och för sig inte är otroligt.

Efter höstlovet föreslog jag att dietköket som ska finnas i kommunen får i uppgift att laga Lilla Dotterns mat och det fick jag ett klart ja på. Jag fick i uppgift att kontakta rektorn för att se till att det ordnas.

Rektorn är kontaktad och vet om problemen. Hon tar frågan vidare till verksamhetschefen. Och jag hoppas för hans skull att han inte sätter sig på tvären, för då kommer han att få med mig att göra. Och för varje gång kommer jag bråka allt mer med honom. Bara så han vet.

På tredje dagen

kom reaktionen.

I måndags fick Lilla Dottern pytt i panna. Köttet hade varit lila inuti och Lilla Dottern hade inte vågat äta. Hon petade bort köttet och nöjde sig med potatisen. Den hade varit jättegod.

I tisdags fick Lilla Dottern pasta med köttfärssås. Och det var jättegott berättade hon glatt när hon kom hem. Hemma äter hon inte pasta längre. Det är äckligt. Det har gått så långt att hon äter typ två makaroner och massvis med köttfärssås, hemma hos pappa får hon potatis till köttfärssåen och är nöjd med det. Jag tror jag får anamma det jag också.

Idag när jag kom hem berättade hon först av allt, att hon hade mått dåligt i magen efter maten i skolan. Hon hade ätit stekt kycklingfalukorv, stekt potatis, gurka, tomat och smörgås. Hon hade klarat rasten, men sen hade magen börjat bråka på mattelektionen efter rasten.

Vad gör vi nu då?

Är det en engångsföreteelse? Ska vi våga ytterligare några dagar eller ska jag säga STOPP! nu? Lilla Dottern mår bra i övrigt. Hon är piggare och gladare än på mycket länge, har inte ont i magen, men hon kan omöjligt ha det så att hon får diarré efter lunchen i skolan. Det går inte.

Jag vill verkligen inte fortsätta laga mat och lämna varje dag, så om vi bestämmer oss för att avbryta, då måste vi ha en annan plan.

Och den här gången har jag redan en plan. Jag har fått veta att det finns ett dietkök i kommunen som enbart lagar dietkost. Jag har bestämt mig för att driva att de ska laga Lilla Dotterns mat, om inte vår skola klarar av det. Den planen kanske det är dags att sätta i verket nu?

Och måtte dietköket klara av det...

Shoppat

Bambachefen hade mailat mig och bett mig följa med till Ica och handla mat till Lilla Dottern eftersom de ska börja laga maten till Lilla Dottern på måndag. Hon kände sig lite osäker och tyckte att det verkade lättare om jag hjälpte till. Och det ställer jag gärna upp på. Det är lättare för mig eftersom jag är van att handla till Lilla Dottern och även om jag fortfarande läser alla innehållsdeklarationer så är jag van och ser oftast ganska snabbt om det är något som inte är ok, eller om det är en innehållsdeklaration som är förändrad.

Jag försökte trycka lite extra på att Döttrarna ville ha stark mat och mat som är ordentligt kryddad. Jag vet inte om det gick fram, men jag fick bambachefen att köpa hem både sambal oelek och starka jalapenos. Nu hoppas jag bara att hon använder det också. Lilla Dottern kommer sluta äta om maten inte smakar något. Och det vore dumt.

Utmärkt

Mötet i tisdags gick alldeles utmärkt. Jag är så imponerad av vår nya rektor. Hon är en verklig klippa och hon ser hela tiden till barnen, inte till att det kan vara besvärligt för skolan eller att det är krångligt att tänka nytt.

Lilla Dotterns lärare upplever Lilla Dottern som engagerad, duktig och socialt kompetent. Läraren kan inte se att hon är sjuk. Hon kan inte märka på Lilla Dottern att något är fel.
Det är precis vad jag har förväntat mig. Lilla Dottern visar ingenting förrän det redan har gått överstyr. Och där är vi inte. Alltså visar Lilla Dottern att allt är bra.

Jag tog återigen upp problemen kring matsituationen och rektorn lovade att ta tag i det och hitta en bättre lösning.

Planen framöver är nu att Lilla Dottern från och med måndag den 15 oktober ska få mat som bamba lagar. Hon ska fortsätta äta i klassrummet i första läget. Om det är helt ok efter två veckor ska vi göra ett försök att låta henne äta i bamba tillsammans med de andra barnen efter höstlovet.

Och sen ville rektorn ta upp frågan om vi hade tänkt på Lilla Dotterns framtida skolgång. Jag har tänkt. Mycket. Jag fick tips av rektorn om möjliga skolor och jag fick också tillfälle att fråga kring de skolor jag hört dåligt om.
Sköterskan var mycket klar och tydlig över att Lilla Dottern inte får gå i en skola där det förekommit fukt/mögelproblem, inte ens om det är välrenoverat efteråt. Så närmaste skolan föll bort. Och nu har vi egentligen två huvudkandidater, varav den ena ligger betydligt bättre till geografiskt och är i dagsläget den skola som känns bäst. Jag har funderat mycket över hur Lilla Dottern ska klara av att hantera att inte få gå tillsammans med de andra klasskamraterna i framtiden och hur vi ska presentera förslaget om skolbyte för henne.

Döm om min förvåning morgonen efter mötet när jag skjutsade Döttrarna till skolan och Lilla Dottern säger att hon inte vill gå i den skola som ligger närmast, "för jag tror inte att jag kommer att må bra där, och jag VILL gå i en skola där jag mår bra!"

Vilken timing.

Jag hann prata lite med henne om skolorna och hon själv föreslog faktiskt båda huvudkandidaterna så det som jag trodde skulle bli ett problem verkar vara något naturligt för Lilla Dottern.
Jag gissar att när det väl blir aktuellt så kommer det kännas besvärligt och oroligt för Lilla Dottern, men samtidigt blir det en helt ny klass och de andra barnen har heller inte gått tillsammans allihop.

Och huvudsaken är ju att hon mår bra när hon är i skolan.

Möte

Imorgon är det möte i skolan. Jag, vår sköterska, Lilla Dotterns fröken samt rektorn ska utvärdera hur det gått för Lilla Dottern under de första veckorna på terminen och också bestämma vad som är nästa steg.

Idag hade jag telefonmöte med vår sköterska inför mötet och vi bestämde att Lilla Dottern är så pigg som hon förväntas vara med tanke på det hon utsätts för i klassrummet. Hon kommer inte vara helt pigg med mindre än att hon är hemma på heltid och det kan hon inte vara. Än så länge är hon rätt sida gränsen och det betyder att vi vågar provocera även nästa steg. Det känns skönt att ha kommit så långt. Och att kunna bestämma sig för att det fungerar.

Nästa steg är att låta bamba laga maten, men att Lilla Dottern fortfarande äter i klassrummet tillsammans med några av kamraterna.
Här känner jag att vi har en större risk. Det borde inte vara så. Sköterskan försöker övertyga mig om att kökspersonalen vet och kan laga dietkost. Men, vad var det som gjorde att Lilla Dottern blev så sjuk förra hösten, trots att de envist hävdade att allt var ok? Var det verkligen lokalen? Och varför blev hon då bättre när jag lagade hennes mat och lämnade till skolköket?

Jag har varit klar och tydlig med att jag inte tänker låta Lilla Dottern må dåligt så jag kommer att sätta stopp så fort det visar sig att Lilla Dottern får ont eller får andra reaktioner. Imorgon tänker jag vara lika tydlig med skolpersonalen. Lilla Dottern betalar redan ett högt pris och jag tänker inte låta henne må sämre än hon måste. Inte för något i världen.

I samtalet med sköterskan idag kom det fram att verksamhetschefen skrivit ett brev till barnmottagningen för att få mer information från dem om Lilla Dottern och hennes mat. Sköterskan säger att han inte förstår. Själv tycker jag bara att han är dum, enfaldig och på fel plats. Oavsett vad jag tycker om verksamhetschefen så kommer läkaren att prata med honom och tala om att det inte är mitt val att laga mat utan att det är av medicinska skäl vi har det här arrangemanget. Jag undrar om verksamhetschefen kommer att återkomma till mig eller om han bara tänker låta ärendet rinna ut i sanden?