Första veckan

Första veckan med sjukskriven Lilla Dotter är avklarad och det har faktiskt gått betydligt bättre än förväntat. Och det tycks ge effekt. Hon är inte alls lika trött och eländig som innan, men hon är inte heller så pigg som hon kan vara. Det känns iallafall som att det går långsamt åt rätt håll. Det är positivt!

Hon är fortfarande väldigt känslig i luftrören. Stora Dottern tog silikondroppar i håret häromkvällen och Lilla Dotter kved "det blir såå jobbigt att andas" och så sprang hon och hämtade sin medicin alldeles självmant och sa sen till Stora Dottern att hålla sig undan...

Hemundervisningen har kommit igång och det fungerar jättebra. Lilla Dotterns ordinarie Fröken H kommer hem till oss två gånger i veckan och ger Lilla Dottern uppgifter, går igenom förra gångens uppgifter, rättar böcker och finns till hands. Det ger Lilla Dottern massor! =)

Vi har också åkt till skolan på långrasten för att Lilla Dottern ska få möjlighet att träffa kompisarna regelbundet även under den här tiden. Första gången gick det jättebra. Andra gången ösregnade det och när vi kom till skolan fanns inte ett barn ute på rast, så det var bara att ge sig av hemåt igen... Nästa vecka hoppas vi på bättre väder! =)

Det enda som inte är klart ännu är intyget till försäkringskassan. Vår läkare måste ha varit lite lätt förvirrad för det enda han hade skickat var ett intyg till skolan angående hemundervisning, sen att man måste ha intyg till fk om man är hemma med vab mer än en vecka i sträck hade han inte alls tänkt på! Jag har också lyckats få ett besked om exakt datum för sjukskrivningen och det visar sig att det kommer att bli närmare fyra veckor än tre eftersom Lilla Dottern inte kommer att få börja skolan igen förrän efter vår nästa återbesökstid 20 mars.

Nåja, bara hon blir frisk!

Sjukskriven

Vi fick ge oss av till barnmottagningen i torsdags eftermiddag efter att jag hade pratat med vår sköterska. Lilla Dottern fick blåsa spirometri, som inte visade något alls, trots att hon när vi gick från parkeringen och in till mottagningen bad mig gå långsammare eftersom hon tyckte att det blev för jobbigt att andas...

Hur som helst så säger läkaren att vi ska lyssna på Lilla Dottern och hur hon upplever sina besvär. Känner hon att det tar emot och blir jobbigt så är det så.
Hon hostar väldigt mycket, hon har huvudvärk och värk i höften, ryggen, handlederna, i lederna mellan bröstbenet och revbenen, hon är så trött så trött... Och så är hon blek som ett lakan och alldeles svartgrå under ögonen. Det är verkligen inte roligt att se henne såhär =(

Lilla Dottern är sjukskriven i minst tre veckor fram. Hon får inte utsättas för något som kan hålla igång eller trigga igång reaktioner. Hon får inte följa med och handla, hon får inte åka tåg, hon får inte gå i skolan och vi får inte låta någon med djur hälsa på hemma hos oss. Vi hoppas på detta sätt bryta den onda cirkeln och förhoppningsvis kunna börja om "från noll".

Igår pratade jag med Lilla Dotterns fröken och hon berättade att hon hade ringt mig, men inte fått tag på mig i torsdags (när vi var hos läkaren). Hon ville berätta att hon hade märkt att Lilla Dottern inte orkade i skolan och att hon var extremt trött och lättirriterad på ett sätt hon aldrig visat förut...

Nu är Lilla Dottern alltså sjukskriven i tre veckor fram. Och då har man rätt till hemundervisning. Jag meddelade rektorn redan i torsdags eftermiddag och ska få besked om hur de ska hjälpa oss på måndag. Lilla Dottern hoppas att det blir fröken H som kommer hem till oss och det hoppas faktiskt jag också. Hon är nämligen perfekt för ändamålet ;-) Inga husdjur och helt utan parfym och rök!

Det känns skönt att vi iallafall har en plan för hur vi ska få Lilla Dottern på rätt köl igen.

Trots allt

Lilla Dottern kom iväg till skolan iallafall. Hon ville absolut gå fast hon var trött och hängig, för idag skulle de träna Alfabetssångerna inför uppvisningen i slutet av mars. Hon pressar sig och jag vet inte om det är bra? Hon bad iallafall om att få slippa gymnastiken, "för det känns redan som om jag har haft jättemycket gympa, när jag andas". Jag skrev en lapp till fröken H och hoppas att hon låter Lilla Dotter stanna kvar i klassrummet för att inte utsätta henne för gympasalens dåliga miljö.

Jag ger snart upp. Jag känner att jag halkar ner. Jag vill inte. Orkar inte. Vet inte vad jag ska göra.

Tisdagkväll

Nu har Lilla Dottern på känt tisdagsmanér brutit ihop igen. Ikväll är det värre än vanligt, eller är det så att jag upplever det värre än vanligt för att hon själv säger att hon inte orkar ha det så här jobbigt mer?

Hon säger att det är för lite plats att andas och att det inte får plats mer luft, fast hon försöker. Hon peffar dåligt. Och det hjälper inte med medicinen. Det blev inte det minsta förändring när hon peffade igen en kvart efter hon tagit en puff. En timme senare ville hon ha ännu mer medicin. Hostan sitter fast och den kommer inte upp. Hon är hes och någon i parallellklassen säger att hon låter som en kille. Hon är så trött och så ledsen. Hon bara gråter och gråter.

Lilla Dottern har träslöjd på tisdagar och jag börjar på allvar tro att det är här problemet ligger. Hur ska jag få henne att acceptera att hon inte kan ha träslöjd utan att hon är tvungen att ha syslöjd?

Jag orkar heller inte mer =( Fast jag måste. Var ska jag hitta kraften? Hur ska jag orka hålla mig uppe? Hur ska jag få henne bra igen?

Lätt?

Vi blev så glada när vi hittade en färdigmatsprodukt som Lilla Dotter kunde äta. Innehållsdeklarationen innehöll bara saker vi tyckte lät säkra och hon har ätit det med god aptit tre gånger.

Men, så började jag fundera. Hur är det egentligen med citronpeppar? Vad _är_ det? Jag passade på att titta på en burk citronpeppar i kryddhyllan i affären häromdagen och insåg att det innehöll allt möjligt konstigt.

Idag ringde jag ICAs kundservice och frågade. Citronpeppar innehåller: salt, kryddor och surhetsreglerande medel. *suckar* Vad exakt är då kryddor och surhetsreglerande medel? Jag ska få svar så fort produktspecialisten fått svar från tillverkaren.

Vem sa att det skulle vara lätt? ;-)

Sämre

Lilla Dottern är astmapåverkad. Hon har urusla värden på fev1/pef och hon tar redan höga doser inhalationskortison. Vi har fått order om att inte utsätta henne för något som kan tänkas göra henne sämre. Men, vi gör ju redan allt "rätt", vad ska vi göra då? Hur länge ska hon behöva ha det såhär?

Hon har varit hemma från skolan torsdag och fredag och nu är det sportlov. Kanske kan det få henne i bättre skick? Eller ska hon behöva ännu en dos kortisontabletter? Extra inhalationer? Vad? Och finns det något som kan hjälpa mot hennes onda leder? Varför kan det inte bara ge med sig och vända?

Mera hosta

Jag berättade för läkaren om att hostmysteriet var löst, men att vi inte visste hur vi skulle handskas med det. Vi fick en ny medicin att testa på försök för att se om det har någon effekt. Det var en annan typ av bronkdilaterande spray, Atrovent, som inte fungerar på samma sätt som deras vanliga astmamediciner.

Stora Dottern fick testa denna medicin igår, före vi åt middag. Helt utan effekt. Däremot fick hon kolossalt ont i magen och mådde gräsligt illa efteråt och när jag läser biverkningslistan så finns tarmproblem med illamående med som vanlig biverkning.

Jag tror vi avstår medicin och även kall dryck. Det verkar vara det bästa och enklaste sättet.